Ailurofil

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - var och hur som helst! Bilden talar för sig själv.

Jo alltså, eftersom den här bloggen är tänkt att handla om katter så behövdes det inte särskilt mycket tankeverksamhet innan jag beslutade mig för att starta en kaninblogg också, till Tovas ära.

Vid den här tiden för ett år sedan ägnade jag en stor del av dagarna åt att vara fostermor. Koka vatten, blanda välling, slåss mot sylvassa klor och truga, truga, truga. Inte alla gånger var det lätt att mata med flaska, överhungrig eller inte hungrig alls. För det mesta gick det bra, de fick snabbt tag på nappen och fick i sig sina 20 ml välling i ett nafs. Därefter var det dags att kissa och bajsa. Det var lätt att få dem att kissa genom att gnugga lite med en trasa. Men bajja... Jag minns en gång när Alice inte bajat på flera dagar. Hon låg i min famn och krystade ut en låååång korv, ett par sekunder senare sov hon på min arm, helt utmattad.

På bilderna är de två veckor respektive sju månader gamla.

Vackra katter i vacker vårgrönska!

Tänk om man vore katt ändå....