En solig vårdag
Det var väl inte så varmt ute men solen värmde ändå. Lukas låg så fint bredvid de få snödropparna som orkat ta sig upp i kylan.
Äntligen inne
Stora katten Lukas har nu efter drygt sex veckors utevistelse äntligen bestämt sig för att komma in till oss andra.
Onsdagen innan midsommar kastrerades han och det var så traumatiskt för honom att bli infångad att han blev panikslagen och hans folkskygghet ökade till 100 %. Eftersom han varit ute tidigare tyckte vi att det bästa för honom var att få vara ute eftersom han känner sig trygg och oträngd där.
Till en början fick vi knappt in honom för att äta så det blev att vi ställde ut maten när han ville äta - så att han inte skulle känna sig instängd. Det hade naturligtvis sina konsekvenser att låta matskålen stå ute då vi några nätter fick en nattgäst till matskålen.
Sedan länge har Lukas ett litet krypin i form av en lagom stor täckt låda men hål fram. Lådan står i sin tur i en plastback för att inte bli blöt underifrån, och är bäddad med två lager fleecefilt. Alltihop står under vår hammock som är täckt av ett gediget hammock-skydd. Där trivs han mycket bra.
Vad rör sig i en folkskygg katts huvud? Vad har gjort att han helt plötsligt en dag bestämmer sig för att gå in? Ja, det lär vi aldrig få veta. Så fort han får syn på mig eller maken (alltså vi som fångade in honom och satte honom i transportbur) kryper han ihop och springer undan. Om A-husse kommer ut, då rusar han fram för att bli klappad. Han älskar A-husse och accepterar antagligen honom (och endast honom) som sin flockmedlem.
En vecka före kastreringen låg han och sov i min säng nästan hela veckan, han gick inte ut alls utan kom bara ner för att äta och - ja det där andra. Så jag antar att han bestämt för att komma in av de enkla skälen att han nu känner att vi inte är något hot längre, att han vill umgås mer med småkatterna samt att vädret senaste veckan varit olustigt, även för en katt som trivs bäst ute.
I skrivande stund ligger han i soffan och "sover räv". Där har han bra koll ifall någon skulle komma. Sigge ligger högt upp i M-husses loftsäng och Alice ligger i A-husses säng. Själv ska jag också pallra mig i säng då klockan snart är morgon. Jag ska hålla tummarna stenhårt inatt för att han fortsätter att komma in - till oss, hans familj.
Onsdagen innan midsommar kastrerades han och det var så traumatiskt för honom att bli infångad att han blev panikslagen och hans folkskygghet ökade till 100 %. Eftersom han varit ute tidigare tyckte vi att det bästa för honom var att få vara ute eftersom han känner sig trygg och oträngd där.
Till en början fick vi knappt in honom för att äta så det blev att vi ställde ut maten när han ville äta - så att han inte skulle känna sig instängd. Det hade naturligtvis sina konsekvenser att låta matskålen stå ute då vi några nätter fick en nattgäst till matskålen.
Sedan länge har Lukas ett litet krypin i form av en lagom stor täckt låda men hål fram. Lådan står i sin tur i en plastback för att inte bli blöt underifrån, och är bäddad med två lager fleecefilt. Alltihop står under vår hammock som är täckt av ett gediget hammock-skydd. Där trivs han mycket bra.
Vad rör sig i en folkskygg katts huvud? Vad har gjort att han helt plötsligt en dag bestämmer sig för att gå in? Ja, det lär vi aldrig få veta. Så fort han får syn på mig eller maken (alltså vi som fångade in honom och satte honom i transportbur) kryper han ihop och springer undan. Om A-husse kommer ut, då rusar han fram för att bli klappad. Han älskar A-husse och accepterar antagligen honom (och endast honom) som sin flockmedlem.
En vecka före kastreringen låg han och sov i min säng nästan hela veckan, han gick inte ut alls utan kom bara ner för att äta och - ja det där andra. Så jag antar att han bestämt för att komma in av de enkla skälen att han nu känner att vi inte är något hot längre, att han vill umgås mer med småkatterna samt att vädret senaste veckan varit olustigt, även för en katt som trivs bäst ute.
I skrivande stund ligger han i soffan och "sover räv". Där har han bra koll ifall någon skulle komma. Sigge ligger högt upp i M-husses loftsäng och Alice ligger i A-husses säng. Själv ska jag också pallra mig i säng då klockan snart är morgon. Jag ska hålla tummarna stenhårt inatt för att han fortsätter att komma in - till oss, hans familj.
Lukas x 8
Gjord i HP Photosmart
Äntligen vår!
Solen värmer så skönt på vår framsida. Lukas ligger och vilar sig mellan flugattackerna - flugor sitter på den varma husväggen och dom bara MÅSTE man attackera ju! I gräset kryper diverse andra smådjur och dom är lika roliga att hoppa på. Kanske går dom att äta också?!
Jodå, visst kan man äta dom men ibland kommer dom upp samma väg. En stor svart skalbagge söndertuggad till flera delar hamnade på golvet härom dagen tillsammans med en lika död men hel fluga. (Matte kunde inte låta bli att undersöka klägget).
Livet leker som sagt och just nu glädjer sig hela familjen åt att Lukas äntligen blivit frisk från sin tarmåkomma. Det visade sig att han hade en tarminflammation som endast antibiotika kunde bota; specialmat hjälpte inte alls.
Så från att i flera månader varit en skygg och orolig katt som dragit sig undan mänsklig kontakt är Lukas nu som en helt vanlig katt, nästan. Han är fortfarande försiktig men han jamar och pratar med oss, han leker mer än förut och - det mest häpnadsväckande - han söker vårt sällskap och kommer fram för att bli klappad. Istället för att se på oss med en spänd, avvaktande blick ser han nu avslappnat och nyfiket på oss.
Lukas
Favoritsovplatsen - mjukt och varmt.
På upptäcktsfärd
Har man inte varit ute på ett tag finns det mycket att undersöka. Lukas - som är en riktig fegis - vågade sig ut på äventyr idag när han fick gå ut - alltså lite längre bort än förstukvisten. Han börjar bli könsmogen och med hormonerna kommer tuffheten.
Moses var också ute och luktade på vår stora thuja, som ofta används som markeringsplats för traktens katter.
Bilden nedan är suddig men jag kunde ändå inte låta bli att lägga in den. Titta på Lukas' svans! Strax efter att bilden togs rusade han in, det var nog något otäckt ljud som hade skrämt honom.
Efter upptäcktsfärden var det skönt att sova en stund. Moses har inga hämningar och sover hur som helst. Lukas däremot ligger på vakt hela tiden och vågar inte slappna av på samma sätt.
Min lilla "hund"
Ja, Lukas beter sig ibland nästan som en liten hund! Han leker gärna med små prylar - inte bara pälsmöss - utan det mesta som ligger på golvet. Det kan vara glas-puttekulor, flaskkapsyler, remstopp (sån där plastgrej som man kan reglera längden på snören på kläder) eller andra saker. Inte nog med att han leker med dem, han tar dem i munnen och bär omkring med dem, och varje sak ska minst en gång om dagen läggas i vattenskålen i köket.
Är saken som ligger på golvet mindre än 1 cm så betyder det att den kan ätas, vare sig det är blomblad, dammtussar, lök eller annat. Det är inte så bra för hans lilla känsliga mage så vi får sopa ofta.
Han "pratar" också. Han jamar när han ska gå på toa, när han letar efter Sally eller när han leker. Och han jamar högt! Sally hörs knappt när hon jamar, vilket visst är typiskt för skogkatter. Men Lukas vet att använda sina röstresurser. Vi tror att han har lite orientaliskt blod i sig, han har så mycket sådana drag i sig med sina långa ben, sin smala svans, smala huvud och stora öron. På bilden här nedan kan du se hur han ringlar sin smala svans kring fötterna när han sitter.
Är saken som ligger på golvet mindre än 1 cm så betyder det att den kan ätas, vare sig det är blomblad, dammtussar, lök eller annat. Det är inte så bra för hans lilla känsliga mage så vi får sopa ofta.
Han "pratar" också. Han jamar när han ska gå på toa, när han letar efter Sally eller när han leker. Och han jamar högt! Sally hörs knappt när hon jamar, vilket visst är typiskt för skogkatter. Men Lukas vet att använda sina röstresurser. Vi tror att han har lite orientaliskt blod i sig, han har så mycket sådana drag i sig med sina långa ben, sin smala svans, smala huvud och stora öron. På bilden här nedan kan du se hur han ringlar sin smala svans kring fötterna när han sitter.
Träning inför jakt?
Det är lite spännande att se Lukas beteende på den här bilden. Han ser ett potentiellt byte, de viktigaste sinnena är på helspänn och man skulle kunna tro att han sitter i startposition, men nej, det är de nytvättade kläderna som bildar en "backe".
Och Ebon då (vår svarta ökenmus)? Han bryr sig inte det minsta. Han är van vid att bli påhälsad lite då och då och verkar ha lärt sig att de där stora lurviga bestarna inte kommer åt honom. Han är dessutom nyfiken och går fram till gallret för att lukta - till katternas stora glädje för då får de också lukta.
Visst är de fina tillsammans! Båda har ovanlig färg, Lukas med sin cremetabby och Sally med sin svartsköldpadd. Man kan också kalla dem kamouflagefärgade för Lukas syns dåligt när han sitter på våra ljusa golv och Sally syns dåligt i mörker eller utomhus, speciellt nu när det är höst.
Lukas
På den här bilden har Lukas varit hos oss i två veckor och vågar sig ut på äventyr - utanför rummet. Sally har börjat acceptera honom och leker med honom ibland eller tvättar honom lite försiktigt ibland. Men han är fortfarande avvaktande mot henne eftersom han inte riktigt vet var han har henne - hon beter sig inte som de andra katterna han haft runt sig tidigare. Vad han behöver är en annan katt nära sig och varje gång Sally går ifrån honom så ropar han på henne, även om hon daskat till honom i huvudet för att markera.
Han vågar sig som sagt ut på äventyr på resten av övervåningen. Nere på undervåningen hör vi hur han galopperar fram och tillbaka i allrummet för att sedan avsluta galoppen med en sladd in i sitt trygga rum.
Han vågar sig som sagt ut på äventyr på resten av övervåningen. Nere på undervåningen hör vi hur han galopperar fram och tillbaka i allrummet för att sedan avsluta galoppen med en sladd in i sitt trygga rum.
Kattägare!
Den här lille parveln kom till oss den 17 augusti. Han var då cirka 11 veckor gammal. Han hade då bott på ett katthem tillsammans med 10 kullkompisar/-syskon i en månad efter att ha akuthämtats från sin ägare som vanskötte sina katter.
Tyvärr är han mycket folkskygg och har tillbringat sin snart första vecka hos oss under en säng i ett sovrum, men han har allt han behöver i rummet och kan när som helst göra en kort upptäcktsfärd i det stora rummet utanför.
Sally beter sig inte som vi vill mot honom - hon fräste i början och har fortfarande inte vågat gå fram till honom. Den senaste tiden tittar hon bara på honom för att sedan gå därifrån, helt ointresserad. Vi tycker så synd om honom för det han behöver just nu i den skrämmande nya världen är en annan katt att ty sig till.
Vi går varsamt fram och låter honom våga i sin egen takt. Vi har förstått att han är rädd för händer och av den "enkla" anledningen att han hittills i sitt liv bara fått obehag av att få en människohand på sig: han har lokalbehandlats för öronskabb, antibiotikabehandlats för en skada på en framtå, vaccinerats två gånger samt fångats in ett otal gånger och då med en omild hand som hållit honom hårt.
De gånger vi lyckas närma oss honom och långsamt, långsamt får fram en hand på honom så blir han den mest kelsjuke katt jag träffat - han tycker att det är underbart att bli klappad och kliad. Men en stund senare, när den fysiska kontakten brutits, så ser han skrämd ut och fräser. Så långsamt ska vi vänja honom vid att händer med medföljande människor är något positivt och behagligt.
Vad han heter? Ja, vi har inte bestämt det än. Namn vi haft på förslag är Nelson, Sigge, Nisse, Putte och Leon, men att få alla i familjen att komma överens...
Tyvärr är han mycket folkskygg och har tillbringat sin snart första vecka hos oss under en säng i ett sovrum, men han har allt han behöver i rummet och kan när som helst göra en kort upptäcktsfärd i det stora rummet utanför.
Sally beter sig inte som vi vill mot honom - hon fräste i början och har fortfarande inte vågat gå fram till honom. Den senaste tiden tittar hon bara på honom för att sedan gå därifrån, helt ointresserad. Vi tycker så synd om honom för det han behöver just nu i den skrämmande nya världen är en annan katt att ty sig till.
Vi går varsamt fram och låter honom våga i sin egen takt. Vi har förstått att han är rädd för händer och av den "enkla" anledningen att han hittills i sitt liv bara fått obehag av att få en människohand på sig: han har lokalbehandlats för öronskabb, antibiotikabehandlats för en skada på en framtå, vaccinerats två gånger samt fångats in ett otal gånger och då med en omild hand som hållit honom hårt.
De gånger vi lyckas närma oss honom och långsamt, långsamt får fram en hand på honom så blir han den mest kelsjuke katt jag träffat - han tycker att det är underbart att bli klappad och kliad. Men en stund senare, när den fysiska kontakten brutits, så ser han skrämd ut och fräser. Så långsamt ska vi vänja honom vid att händer med medföljande människor är något positivt och behagligt.
Vad han heter? Ja, vi har inte bestämt det än. Namn vi haft på förslag är Nelson, Sigge, Nisse, Putte och Leon, men att få alla i familjen att komma överens...
Den här bilden hade katthemmet på sin hemsida. Du ser att han ser skrämd ut!
