Ailurofil

Fem veckor gamla och ute i stora världen - köksgolvet. De går på vingliga ben med svansen stående rakt ut för balansens skull.




Ute på golvet är de försiktiga och går mest omkring och undersöker och luktar. Emellanåt leker de lite med varann. Men när de kommer ner i sin lekhage, som består av en jättekartong, då blir leken vildare.



Sin föda får de fortfarande främst från vällingflaska men två gånger om dagen får de finmald nötfärs och det gillar de. Jag har prövat med kattungemat men det luktar visst inte så gott så den rör de inte. Tids nog så.



PS   På grund av tankefel hos matte är det här inlägget ändrat. Händelserna och bilderna jag hade lagt in är ju från sjätte veckan och ska således vara med i nästa inlägg!

Nu är kattungarna fyra veckor och den här veckan har de lärt sig att gå på lådan. Lärt och lärt förresten, det är ren instinkt som får dem att göra sina behov i sand. Det var nästan så att de började gräva så fort de fick kattsanden under tassarna.

De leker mer med varandra och är mer nyfikna på omgivningen.

Katten Lukas vågade sig idag fram till dem. Han har tidigare tyckt att de är läskiga men nu verkar de tydligen likna katter mer, antagligen därför att de går omkring på golvet.



Det är så mysigt för mig att få vara fostermamma och det märks att jag är viktig för dem. De ligger för det mesta i sin sovlåda och kommer jag fram till lådan och pratar med dem så börjar de genast jama och kommer fram till mig.



De kryper gärna upp på mig och lägger sig varhelst de får plats - de är ju så små och jag är ganska kurvig och har en mjuk och varm hylla att ligga på. Uppe på axeln, invid nacken går också bra för där har man utsikt. Jag får ofta pussar av dem när de tar sig upp i ansiktet för att snutta. Att jag får ett och annat rivsår från deras små vassa klor bryr jag mig inte det minsta om.

Detta är en viktig del av ditt liv. Se till att få tillräckligt mycket sömn under dagen så att du är utvilad till dina kvällslekar. Kom dock ihåg att du vid alla tillfällen måste behålla din värdighet. Om en olycka skulle inträffa under en lek, till exempel att du ramlar ner från en stol, tvätta omedelbart valfri del av din kropp, såsom för att säga "Det var MENINGEN att det skulle vara så". Det lurar människorna varje gång.

Idag är Alice och Sigge 20 dagar gamla. De äter bra och utvecklas för fullt. Sökandet efter fosterkattmamma har jag lagt på hylla - det går inte att lämna bort dem!! Jag kan inte titta mig mätt på dem; när de äter, sover eller leker. För varje dag som går har de utvecklats lite. Familjen både fotograferar och filmar dem och när man jämför framför allt filmerna så ser man verkligen utvecklingen.

Visst kan jag våndas lite när jag tänker på allt ansvar jag lagt på mig. Allt de ska lära sig, som att lapa välling från fat, äta blötmat från fat, äta torrfoder, dricka vatten, gå på låda och så vidare. För var dag som går blir de rörligare. Imorgon ska de få komma till sin lekhage, en kvadratmeterstor låda där de kan både sova, utforska "världen" på ostadiga ben och lära sig gå på låda.

Det här är Sigge och Alice. På bilden - som togs idag - är de två veckor gamla. De blev av med sin mamma i helgen när hon inte kom hem som hon skulle. Mamman var inte min katt men eftersom det är meningen att Alice ändå skulle flytta till oss om 10 veckor så fick jag förfrågan från mammans ägare Lena om jag kunde tänka mig att ta hand om ungarna. Här i huset finns någon hemma hela tiden så det var ingen tvekan från vår sida. Så i söndags eftermiddag åkte vi de dryga 4 milen och hämtade hem de små.


Sigge ska egentligen inte bo hos oss men det skulle ju vara grymt om vi särade på dem när de är så små.

Det var inte så lätt att få dem att suga på nappflaska men när vi nu fått in rätt teknik så går det bra. Har funderat på att söka efter en fosterkattmamma som kan ta hand om dem och fostra dem till riktiga katter. Vi har ju visserligen vår Lukas i familjen men han har hittills blivit närmast vettskrämd vid blotta åsynen av dem, men katter är ju väldigt försiktiga när de träffar andra katter så vi får väl ge honom den tid han behöver.


Det är ingen svår sak att avgöra vem som är hona och vem som är hane; det är bara honkatter som kan vara sköldpaddsfärgade och övervägande hankatter som kan vara orange. Enkelt!