Ailurofil

Nu har mina småkissar blivit fyra månader och från och med nu kommer jag att räkna deras ålder i månader istället för veckor. De har fått sitt första vaccin mot kattpest och -snuva.

Sigge har de senaste veckorna varit lös i magen och han ska jädrar i mig inte behöva gå med det så länge som Lukas hade sina problem. Hittills har han fått skonkost och maskmedel mot spolmask - ingen förändring. Jag ska skicka ett avföringsprov för analysering där man kan se om han har någon parasit i tarmen.

Jag kan inte riktigt förstå hur det här kan ha uppstått eftersom inga förändringar är gjorda, varken när det gäller mat eller miljö. Möjligtvis kan det bero på att han gått och nallat av Lukas torrfoder men då borde han blivit bättre när den maten plockats bort, tycker jag. Det kan också bero på att han tuggat i sig något olämpligt som kanske varit lite giftigt men då borde han haft diarré. Vi får se tiden an.

---

Nu har i alla fall Alice upptäckt att det finns annat att klättra på än klösmöbeln inomhus. På tomten finns en stor tuja som går ganska bra för en liten katt att klättra i.

Ja, ner kommer man ju alltid men busken är ganska snårig så det kan vara svårt.
Bäst att se sig för.


Sigge är inte så våghalsig utan tittar mest på. Lite spännande kan det också vara att se vad stora katten Lukas gör. Lukas i sin tur är lite barnvakt.


Nyfiken som sagt. Vem vet, det kanske finns en tvätt-råtta längst in?!


Här är en annan råtta, gerbilen Ebon. Kattungarnas jaktinstinkt har utvecklats såpass mycket att vi inte vågar låta dem träffas "live". Med bara ett glas emellan så är det i alla fall nästan "live".

---

Klicka på bilden för att se en aktuell film.

Ja jädrar, nu har hon lärt kattungarna att kicka boll!
Njae, inte riktigt. Det gäller att vara snabb med kameran när de leker med varann och då kan det bli så här kul.



M-husses säng är kul att vara i för den är så hög.



Som sagt - man kan sova var som helst och hur som helst.



I värmen som vi har nu är det skönt att ligga på marken, där är det lite svalare.

Nu är kattungarna vad man kallar leveransklara. En kattunge måste vara minst tolv veckor innan den lämnar sin mamma för att komma till ett nytt hem. Men det är ju inga problem hos oss eftersom båda ska stanna här, i sin trygga hemmiljö.

Inte så mycket har hänt de två senaste veckorna. De växer så smått och undersöker i stort. ALLT ska undersökas - ofta, till och med när "mamma" tömmer lådorna.



De går mycket gärna ut, först är de försiktiga men sedan far de som jehun över gräsmattan för att sedan stilla sig lite och undersöka, undersöka... För så små individer finns ju så mycket smått att undersöka, allt från en blomma i gräsmattan som rör sig lite i vinden eller en insekt till en skithög i rabatten.







Får man inte gå ut kan man ju ligga på klösmöbeln och titta ut. Att det är lite trångt spelar ingen roll.



Alla katter sover mycket, det vet ju alla kattägare. Men jag undrar om inte kattungar - och även människoungar - sover djupare än vuxna dito. En drygt 11-veckors Sigge sover gott tillsammans med en drygt 11-års M-husse.

Nu börjar kattunge-utseendet att försvinna. Alice's päls är inte lika lurvig och hon ser mest ut som en miniatyr av en vuxen katt. Sigges päls är fortfarande lurvig och eftersom han är lite större än Alice så ser hon ännu mindre och smalare ut än för några veckor sedan.

De går gärna ut och båda är så försiktiga, så försiktiga. De går inte längre än till tomtgränsen - ännu. För säkerhets skull har de fått halsband med telefonnummerlapp på. Stora katten Lukas är lycklig när kattungarna är ute för då kan han leka med dem. På grund av sin skygghet kommer han nämligen inte gärna in utan har valt att vara ute dygnet runt nu under sommaren.











Som du vet kryper katter gärna in på de mest konstiga ställen för att sova. Som kattägare måste man alltid vara försiktig och se sig för innan man sätter sig på något bylsigt, som i det här fallet en fleecetröja innehållande en kattunge.




Ähum, ja... bilden talar för sig själv. Katter är inte vackra när de ska till att gäspa.

Lekarna är intensivare och de springer ofta och jagar varann. Balansen är väl utvecklad och praktiseras ofta och gärna; på mattes eller någon av hussarnas axlar, på diverse möbler eller på klöspelaren.

De äter nu enbart mat och favoriten är fortfarande nötfärs. Jag blandar i lite våtfoder för att det ska bli lite mer näring i. Torrfoder är också gott och det spelar inte så stor roll vilken sort det är - Lukas' stora bitar är också goda att tugga på.



Som sagt - de är mycket rörligare nu vilket innebär att det är svårt att ta kort på dem. Därför blir veckans bilder två trötta bilder. Sov gott!

Nu är de så gamla att de inte utvecklas så mycket längre, det handlar mer om att växa, lära och att finjustera redan lärda förmågor. De leker nu med leksaker; leksaksmöss, plastkapsyler eller snören. Prasseltunneln har blivit en favorit eftersom den låter så skoj och så kan man gömma sig i de små "ärmarna".


Lekarna dem emellan blir intensivare. De ligger inte bara i en hög och nafsar på varann längre utan de springer och jagar varann också. Roligast för oss tvåbeningar är att se när de hoppar mot varann; de sträcker på benen och tar ett skutt rätt upp i luften.


Häromdagen fick vår ökenråtta Ebon komma ut på köksgolvet. Alice och Sigge var där också och de tyckte att det var så spännande. Tyck nu för allt i världen inte att jag är en djurplågare som låter en så liten försvarslös filur bli utsatt för kattjakt - Ebon är betydligt snabbare än kattungarna både vad gäller reaktion och ben.


Alice och Sigge får nu gå fritt mellan kök och vardagrum och de är helst där vi tvåbeningar är. På nätterna är de dock instängda i köket för säkerhets skull. Kvällstid är bäst för då är det alltid någon i vardagrummet; i soffan som är så skön att sova i.




Ett försök till närbild på Alice.

Alice och Sigge växer så det knakar. Deras vikt har nästan fördubblats på tre veckor och Sigge väger nästan 100 g mer än Alice. De äter nu mer mat än välling och maten består av nötfärs och torrfoder. Jag blandar i lite, lite våtfoder i färsen så att de långsamt får vänja sig vid lukt och smak, men det verkar som om torrfodret är godare.

De leker med varann lite mer hårdhänt och eftersom både tänder och klor nu är riktigt vassa så känns det. De har ju päls som skyddar men när de leker med oss pälslösa så - aj!

De klättrar utan problem, främst på favorit-"möbeln" fostermamma - mig alltså. De traskar försiktigt mellan kök och vardagsrum men är helst där jag är. När de blir trötta klättrar de upp på mig eller den människa de råkar vara närmast och somnar. Varmt och tryggt.

I sommarvärmen vi har nu vågar jag låta dem komma ut lite. Inget tvång, utan jag sitter på en filt på gräsmattan framför ytterdörren så att de kan gå mellan mig och hallen. I hallen finns roliga skor att leka med och tugga på men hos matte och lillhusse kan man vila och bli klappad.




Sigge tycker att det är lite läskigt ute troligtvis eftersom det blåser lite. Men vågar syrran så vågar jag!




Efter en varm och händelserik dag kan man lägga sig och sova var och hur som helst.

Fem veckor gamla och ute i stora världen - köksgolvet. De går på vingliga ben med svansen stående rakt ut för balansens skull.




Ute på golvet är de försiktiga och går mest omkring och undersöker och luktar. Emellanåt leker de lite med varann. Men när de kommer ner i sin lekhage, som består av en jättekartong, då blir leken vildare.



Sin föda får de fortfarande främst från vällingflaska men två gånger om dagen får de finmald nötfärs och det gillar de. Jag har prövat med kattungemat men det luktar visst inte så gott så den rör de inte. Tids nog så.



PS   På grund av tankefel hos matte är det här inlägget ändrat. Händelserna och bilderna jag hade lagt in är ju från sjätte veckan och ska således vara med i nästa inlägg!

Nu är kattungarna fyra veckor och den här veckan har de lärt sig att gå på lådan. Lärt och lärt förresten, det är ren instinkt som får dem att göra sina behov i sand. Det var nästan så att de började gräva så fort de fick kattsanden under tassarna.

De leker mer med varandra och är mer nyfikna på omgivningen.

Katten Lukas vågade sig idag fram till dem. Han har tidigare tyckt att de är läskiga men nu verkar de tydligen likna katter mer, antagligen därför att de går omkring på golvet.



Det är så mysigt för mig att få vara fostermamma och det märks att jag är viktig för dem. De ligger för det mesta i sin sovlåda och kommer jag fram till lådan och pratar med dem så börjar de genast jama och kommer fram till mig.



De kryper gärna upp på mig och lägger sig varhelst de får plats - de är ju så små och jag är ganska kurvig och har en mjuk och varm hylla att ligga på. Uppe på axeln, invid nacken går också bra för där har man utsikt. Jag får ofta pussar av dem när de tar sig upp i ansiktet för att snutta. Att jag får ett och annat rivsår från deras små vassa klor bryr jag mig inte det minsta om.

Idag är Alice och Sigge 20 dagar gamla. De äter bra och utvecklas för fullt. Sökandet efter fosterkattmamma har jag lagt på hylla - det går inte att lämna bort dem!! Jag kan inte titta mig mätt på dem; när de äter, sover eller leker. För varje dag som går har de utvecklats lite. Familjen både fotograferar och filmar dem och när man jämför framför allt filmerna så ser man verkligen utvecklingen.

Visst kan jag våndas lite när jag tänker på allt ansvar jag lagt på mig. Allt de ska lära sig, som att lapa välling från fat, äta blötmat från fat, äta torrfoder, dricka vatten, gå på låda och så vidare. För var dag som går blir de rörligare. Imorgon ska de få komma till sin lekhage, en kvadratmeterstor låda där de kan både sova, utforska "världen" på ostadiga ben och lära sig gå på låda.

Det här är Sigge och Alice. På bilden - som togs idag - är de två veckor gamla. De blev av med sin mamma i helgen när hon inte kom hem som hon skulle. Mamman var inte min katt men eftersom det är meningen att Alice ändå skulle flytta till oss om 10 veckor så fick jag förfrågan från mammans ägare Lena om jag kunde tänka mig att ta hand om ungarna. Här i huset finns någon hemma hela tiden så det var ingen tvekan från vår sida. Så i söndags eftermiddag åkte vi de dryga 4 milen och hämtade hem de små.


Sigge ska egentligen inte bo hos oss men det skulle ju vara grymt om vi särade på dem när de är så små.

Det var inte så lätt att få dem att suga på nappflaska men när vi nu fått in rätt teknik så går det bra. Har funderat på att söka efter en fosterkattmamma som kan ta hand om dem och fostra dem till riktiga katter. Vi har ju visserligen vår Lukas i familjen men han har hittills blivit närmast vettskrämd vid blotta åsynen av dem, men katter är ju väldigt försiktiga när de träffar andra katter så vi får väl ge honom den tid han behöver.


Det är ingen svår sak att avgöra vem som är hona och vem som är hane; det är bara honkatter som kan vara sköldpaddsfärgade och övervägande hankatter som kan vara orange. Enkelt!