Ailurofil

Lekarna är intensivare och de springer ofta och jagar varann. Balansen är väl utvecklad och praktiseras ofta och gärna; på mattes eller någon av hussarnas axlar, på diverse möbler eller på klöspelaren.

De äter nu enbart mat och favoriten är fortfarande nötfärs. Jag blandar i lite våtfoder för att det ska bli lite mer näring i. Torrfoder är också gott och det spelar inte så stor roll vilken sort det är - Lukas' stora bitar är också goda att tugga på.



Som sagt - de är mycket rörligare nu vilket innebär att det är svårt att ta kort på dem. Därför blir veckans bilder två trötta bilder. Sov gott!

Nu är de så gamla att de inte utvecklas så mycket längre, det handlar mer om att växa, lära och att finjustera redan lärda förmågor. De leker nu med leksaker; leksaksmöss, plastkapsyler eller snören. Prasseltunneln har blivit en favorit eftersom den låter så skoj och så kan man gömma sig i de små "ärmarna".


Lekarna dem emellan blir intensivare. De ligger inte bara i en hög och nafsar på varann längre utan de springer och jagar varann också. Roligast för oss tvåbeningar är att se när de hoppar mot varann; de sträcker på benen och tar ett skutt rätt upp i luften.


Häromdagen fick vår ökenråtta Ebon komma ut på köksgolvet. Alice och Sigge var där också och de tyckte att det var så spännande. Tyck nu för allt i världen inte att jag är en djurplågare som låter en så liten försvarslös filur bli utsatt för kattjakt - Ebon är betydligt snabbare än kattungarna både vad gäller reaktion och ben.


Alice och Sigge får nu gå fritt mellan kök och vardagrum och de är helst där vi tvåbeningar är. På nätterna är de dock instängda i köket för säkerhets skull. Kvällstid är bäst för då är det alltid någon i vardagrummet; i soffan som är så skön att sova i.




Ett försök till närbild på Alice.

Alice och Sigge växer så det knakar. Deras vikt har nästan fördubblats på tre veckor och Sigge väger nästan 100 g mer än Alice. De äter nu mer mat än välling och maten består av nötfärs och torrfoder. Jag blandar i lite, lite våtfoder i färsen så att de långsamt får vänja sig vid lukt och smak, men det verkar som om torrfodret är godare.

De leker med varann lite mer hårdhänt och eftersom både tänder och klor nu är riktigt vassa så känns det. De har ju päls som skyddar men när de leker med oss pälslösa så - aj!

De klättrar utan problem, främst på favorit-"möbeln" fostermamma - mig alltså. De traskar försiktigt mellan kök och vardagsrum men är helst där jag är. När de blir trötta klättrar de upp på mig eller den människa de råkar vara närmast och somnar. Varmt och tryggt.

I sommarvärmen vi har nu vågar jag låta dem komma ut lite. Inget tvång, utan jag sitter på en filt på gräsmattan framför ytterdörren så att de kan gå mellan mig och hallen. I hallen finns roliga skor att leka med och tugga på men hos matte och lillhusse kan man vila och bli klappad.




Sigge tycker att det är lite läskigt ute troligtvis eftersom det blåser lite. Men vågar syrran så vågar jag!




Efter en varm och händelserik dag kan man lägga sig och sova var och hur som helst.