Ailurofil

Moses har flyttat ifrån oss. Anledningen till det är att Lukas behöver ha lugn och ro omkring sig.

Sedan flera månader tillbaka har Lukas haft problem med att han bajsar löst. Han äter nu foderallergi-mat och medicin och får absolut inte äta någon annan mat eftersom hans tarm är så känslig. Varje gång katterna ska få mat måste vi passa så att Lukas inte tar av Moses mat. Moses ska heller inte äta av Lukas specialmat.

Lukas är en orolig katt och blir lätt stressad. Han är också ganska feg av sig. Moses är en lekfull och dominerande katt. Varje gång Moses vill leka med Lukas så springer Lukas undan därför att han inte vill, varpå Moses springer efter. Även vid andra tillfällen drar sig Lukas undan från Moses men får inte vara ifred.

Lukas vill oftast vara ute, och han väljer till och med att sova ute i sin ombonade låda under hammocken, även nu när vi har snö och ett par minusgrader - allt för att få vara ifred för Moses. Det passar bra eftersom Moses inte gärna går ut.

---

Nu har Moses kommit till ett kattälskande hem där han kommer att bli bortskämd med kärleksfull omsorg och god mat.

Kanske kan vi längre fram i år, när Lukas har blivit frisk och mår bra, skaffa oss en liten kattunge - en kattunge som Lukas kan uppfostra och forma.

Att katter gillar att krypa in i trånga utrymmen vet de flesta. Men såhär?!

Favoritsovplatsen - mjukt och ombonat.

Små löjliga näbbmöss. Fjantiga talgoxar. För att inte tala om ännu fjantigare gråsparvar. Sånt trams håller inte jag på med. Nänä, ska det va' så ska det va' ordentligt. Som kajor - det är nå't att bita i, det!!

Moses fick syn på skärmsläckaren på min låne-PC häromda'n. Den funkar som så att en bunt med bilder "slängs ut" på skrivbordet. Om det var själva rörelsen som lockade honom eller om han såg att det var bilder på Lukas och honom själv - det får vi nog aldrig veta.

Du vet var en katt älskar att sitta när man grejar i köket? Just det - bakom dina fötter. Det bar ju sig inte bättre än att maken trampade på Moses ena framtass och katten rusade iväg vettskrämd - Lukas alltså. Moses skrek naturligtvis till för det gjorde ju ont. Lite senare så svullnade mitt-tån upp och det blödde lite.

Efter några dagar såg det riktigt irriterat ut och alldeles grått. Usch vad otäckt! Det var kattsand visade det sig att. Moses krafsar i lådan som en ....... och det hade alltså fastnat sand i såret. Jag ringde ändå veterinären för att få råd. Hon började genast att prata om röntgen, ifall en infektion gått in i benet.

Röntgen, tänkte jag, det låter dyrt. "Vad skulle jag få betala för att ni tittar på tassen?" frågade jag då. "Ja utan bedövning eller behandling - 400 kr" fick jag till svar. "Tack, då åker jag till apoteket och köper koksaltlösning (för 35 kr), men jag hör av mig om det inte blir bättre!" sa jag då.

Svullnaden har lagt sig och irritationen i tån blir mindre och mindre. Såret syns fortfarande men det ser bättre ut för varje dag.

Den här gången gick det bra att inte rusa iväg till kattdoktorn. Det är synd att sjukvård för djur är så dyrt.

Det här är Moses. Han kom till oss sent på juldagens kväll. Det var inte vi som hittade honom utan en annan familj i andra änden av stan. De ringde polisen och fick veta att vi letar efter vår bortsprungna Sally.

Vi åkte dit, eftersom upphittarna inte kunde säga vad det var för färg på katten, mer än att den var mörk med vita tassar. De som hittade kattungen kunde inte ta hand om den så eftersom jag hade transportbur med mig så gjorde jag det. Inte hade jag hjärta att lämna den åt sitt öde mitt i decemberkylan.

Vi tänkte naturligtvis på ägarna som saknade sin kattunge så dagen efter satte jag upp lapp i affären. Jag ringde även polisen och satte in annons på två olika efterlysningssajter.

På nyårsafton fick jag ett telefonsamtal från ett äldreboende i stan. De hade varit i kontakt med polisen eftersom de tagit hand om en kattunge och fick veta att vi letade efter en bortsprungen katt. När jag fick veta utseendet på katten så sa jag att det nog är ett syskon till den katt jag tagit hand om.

Ett par dagar senare var det ett reportage i lokalblaskan om den upphittade kattungen, med ett par bilder på den. Det är ingen tvekan! Kattungarna är syskon!!

Jag misstänker att dessa kattungar blivit utsläppta för att deras ägare ville bli av med dem. Vår Moses har vi behandlat för både inälvsmask och öronskabb. Han håller också på att äta oss ur huset. Han äter dubbelt så mycket som Lukas på hälften så kort tid.

I skrivande stund har han varit här i 11 dagar och ingen har hört av sig för att få honom tillbaka. Så det blir nog så att han får stanna här, och ingen är gladare för det än jag. Jo, Lukas är nog det för nu har han äntligen fått en ny kompis! Vi har tänkt att skaffa en till katt just för att Lukas behöver ha sällskap och så blev det så här bra!

Moses är tillgiven, kelig, nyfiken och orädd och hans närvaro hjälper Lukas att vara lite mer orädd och mer kelig. Kan det ha blivit bättre!



PS Undrar du varför han fått namnet Moses? I min ägo har jag två engelska böcker, "Moses the Kitten" och "The Christmas Day Kitten". Kattungen hittades ju på juldagens kväll, och personligen förknippar jag namnet Moses med boken. Att det sedan finns en biblisk person som lämnades för bli omhändertagen av någon annan - nja, det kanske spelar en liten, liten roll...