Vilken snygging!



Visst är han snygg, Sigge!! Med sina bärnstensfärgade ögon, av naturen anpassade till pälsfärgen. Hans päls är tjock, mjuk och silkeslen. Nosspegeln är gulligt rosa, liksom trampdynorna.

Till sättet är han en sådan katt som vi såg redan när han var liten - en riktig soffpotatis. Han är nyfiken men loj. Han är klumpig och har inte den minsta koll på sin svans; den lever liksom sitt eget liv och river ner det som råkar vara ostabilt. Han håller på att driva oss till vansinne genom att krafsa på alla dörrar - som ordspråket säger: De flesta katter vill vara både inne och ute, helst samtidigt. Inne krafsar han för att han vill ut och när han väl kommit ut så tar det inte många minuter innan han krafsar för att han vill in. (Alice säger inte ett smack, Lukas jamar). När han varit på lådan kan han stå i fem minuter och krafsa på lådkanten, med båda tassarna.

Trots allt detta, som kan tyckas vara negativt, är Sigge den mest charmiga katt jag träffat. Han är orädd för det mesta och de flesta. Ljud påverkar honom inte alls (utom dammsugaren). Han är en katt som befinner sig mitt i livet, fast livet kretsar mest runt omkring honom medan han nöjt ligger och betraktar det.

De små underverken

Gerbilungarna är nu 18 dagar gamla. I söndags öppnades deras ögon, vilket iochförsig inte hindrat dem från att springa omkring i buren innan. Nu kan vi se att lille Plus ögon är röda medan lille Minus ögon är svarta. Båda har också samma färgteckning som pappa Tippen.


Plus är alltså den ljusa och Minus den svarta.




Plus med mamma Ebon.

För dig som aldrig träffat en ökenråtta kan jag berätta att de små ungarna är ungefär 4 cm långa plus svansen.




Läs även andra bloggares åsikter om eller

Högre makter eller milda synfel?

Ja, jag vet inte vilket jag ska tro på i det här fallet men konstigt är det i alla fall. Va? Jo, för att du ska kunna hänga med i kommande resonemang bör du ha läst det här, det här och det här inlägget först!

Jag har nyligen hört en skröna om en kaninägare som av veterinären vid första besöket fått veta att kaninen var en hona och vid nästa besök att det var en hane, av samma veterinär. Veterinären hade förklarat det hela med att kaninen måste ha bytt kön. (!?) Att veterinären tagit fel gick alltså inte att erkänna, det var bättre att skylla på högre makter.

Till saken:
I morse fann äldste sonen de här hos ökenråttorna Ebon och Tippen.



Jodå, du ser rätt! Och vi i familjen också, men vi var tvungna att gnugga ögonen först.

Förklaringen är enkel: Ebon är en hona. Och då bör även den numera avlidna Tasse ha varit en hona. Men att Tippen är en hane råder ingen tvekan om. Yngste sonen tog den här bilden härom dagen. Det ser lite groteskt ut kanske men han låg och sov i den här ställningen. På bilden ser man alltså tydligt att han är en hane.


Det som förundrar oss är - nu när vi vet fakta - att det inte hänt tidigare! Ebon och Tippen har bott tillsammans i nästan fyra månader och dessförinnan bodde Ebon tillsammans med Tasse i över ett halvår. Om det nu var så att Tasse eventuellt var en hane. Man har ju alltid fått höra att möss och råttor "ynglar av sig" nåt alldeles kopiöst. Två ungar på fyra månader alltså. Ökenråttor blir könsmogna vid åtta veckors ålder och kan få en kull ungar var sjätte vecka fram tills honan inte är fertil längre. Ebon är drygt två år gammal så det kan nog bli några kullar till om vi inte passar oss.

Är det inte vår snart?

Det är nog inte bara vi tvåbeningar som längtar efter våren, i alla fall mina katter ser nog fram emot när all snö är borta så att man kan gå torrtassad ute. Som tur är ligger snön inte överallt längre men det är ändå läskigt att gå på allt det blöta och kalla. Nä, fram för torr barmark!!


Det luktar så mycket ute


Lukas är mer van vid snö och kyla


Släpp in mig!!


Läs även andra bloggares åsikter om

Klicka på bilden för att se en aktuell film

Mmmmmm, räkor!!

Haha, nu tror du att du ska få se en bild där katterna äter räkor men icke!! Det är två stycken alldeles levande amano-räkor jag vill visa. Det är två av fem som bor i mitt lilla akvarium. De är ganska små och syns lite dåligt på grund av att de är nästan genomskinliga, men de kommer alltid fram när jag matar fiskarna. Då snor de till sig en flinga eller en mygglarv och sitter och käkar länge. Det är kul att se.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

RSS 2.0